Categories for Familj

Åh vilken härlig födelsedag!

Familj/på jobbet
27 oktober 2013

I fredags hade jag den stora äran att fylla år. 45 år.

En “stor” ålder. Låter väldigt vuxet. Har känt mig som 40 de sista 4-5 åren och när någon frågar hur gammal jag är så får jag alltid tänka efter för jag håller på att svara 40 men får hejda mig och så står jag o räknar nästan högt och kommer fram till rätt siffra. Jag skrattar varje gång, åren fastnar liksom inte, det är nästan lite oviktigt. Hihi så tokigt.

 

Vid lunchtid kom underbara Christina Melin för att lunchshoppa och kika på tapeter. Och sötaste hade med sig en flaska gott till mig i present! Vilken underbar överraskning!

Vid 3-tiden så överraskade min fina familj mig med tårta, presenter och blommor. Jag hade verkligen inte anat någonting så jag blev superöverraskad! Mysigt att sitta ett jättegäng på jobbet 🙂

Tack tack tack min underbara familj för födelsedagsfirandet! Och tack alla fina underbara vänner, kunder och leverantörer som har grattat mig hela dagen! Man blir helt rörd och lycklig över hur många det är som tänker på en och sänder iväg en hälsning via sms, tel, mail, instagram och facebook både min privata och inredas. Tack från hela mitt hjärta, ni gjorde alla min dag till en väldigt speciell dag!! 🙂

Så nu är jag alltså närmare 50 än 40.

40 + kanske man säger så slipper man hålla ordning på åren. För man är ju aldrig äldre än man känner sig. 🙂

En dag på min systers sommartorp

en dag i mitt liv/Familj/Hemma hos andra/Inspirationsbilder
28 juli 2013

Lördag morgon, uppe tidigt med tuppen för att göra sista rycket på nyhetsbrevet jag jobbade med några timmar fram till midnatt. Hann precis klart och skickade iväg det, innan det var dags att sticka iväg på Body Fit Boot Camp-träningen på Gärdet kl 10. Det var kolossalt varmt, stekhett, och det stog helt stilla i luften. Vi var 10-12 st som tränade och jag körde i par med Angela. Det var hennes 5e gång hon körde totalt och det är andra gången vi kör i par. Härlig tjej! Hon är från USA och kan ingen svenska så det gäller att peppa och pusha på engelska hela tiden! Man håller sig nästan ännu mer fokuserad pga det 🙂

Sen snabbt hem för att duscha, byta om, väcka resten av familjen och sen köra iväg 3 timmars bilfärd till min lillasysters torp. Barnen ska vara där i några dagar och det är 3.e året nu de är där, så himla mysigt har dom det där!

Äntligen framme!

Deras supermysiga torp.

 

 

 

Lillasyster Maria och jag

I det ena huset bor de nu och i det andra så har Hasse och Maria blåst ut hela övervåningen, tagit bort ett innertak, öppnat upp, lagt ny panel på väggarna och målat stockarna vita. Kvar är golvet som ska bli ljustljustgrått och sen ska rummet i andra änden tapetseras med Ferm Livings Harlequin tapet. Kommer bli så galet snyggt!

Ferm Living tapet Harlequin

När de köpte torpet så ingick även lösöret så de har hur mycket härligt gammalt som finns kvar sen förra ägarna. Som t ex den här gamla skönheten. Superbra! För täckningen på mobiltelefon är nämligen lite dålig 😉

Känner mig hemma här .) Rice melaminmuggar, Rice melaminskedar, randiga sugrör och vinglas från Rice 🙂 och till o med pimpat hyllan med Washitejp

Ser ni mönstret på burkarna!!! Väldigt likt tapeten 🙂 och de här burkarna hittade Maria för inte så länge sen i ett skåp på torpet. Så hon har som en egen liten loppis där och hittar bara mer och mer 😉

Det går ingen nöd på barnen och att hitta på saker. Studsmatta, fotbollsmål, kubb, crocket. Nätet närmast är för golfutslag. Kan vara bra, eftersom ängen bakom är gigantiskt och där vill man inte leta bollar 🙂

Färgglatt vid badbaljan

Kusin Victor

Kusin Charlie

Kusin Lollo

Och minsta lilla Mio med mamma Hanna.

Mios pappa Tim

Rosévin och jordgubbar

Dags för middag och grillning

Hasse är grillmästaren

Kevin

Jag plockar med mig lite röda vinbär hem för att göra en favoritvinbärskaka

Hahahaha den där Robert han ska alltid hålla på och vill gärna vara med på ett hörn i bakgrunden utan att vi vet något 🙂

Tittut får jag vara med?!

 

Victor

Grannen Janne kom över och hälsade på, Janne och Anki är bästa vänner med systeryster. De har varit så mycket uppe på deras torp i flera somrar så Maria och Hasse slog till på grannhuset när det var till salu för 3 år sen. Visst är det mysigt gjort!

 

Så himla mysigt att sitta ute och bara tjattra på och ljuga lite 🙂  Kolsvart blev det senare och som stadsbo var det allt lite konstiga ljud från olika djur runtomkring…

Haha någon gång efter midnatt började det spåra ur lite 😉 Myggorna var på oss och myggmössor åkte fram 😀

Tack för en härlig dag på torpet, som en liten minisemester för Robert och mig! Hoppas våra barn tar väl hand om er nu i några dagar 🙂 De har verkligen längtat och sett fram emot den här veckan!

Vid 0130 packade Robert och jag in oss i bilen och körde hemåt. Många skratt, härliga minnen och några myggbett rikare.

 

Midsommar hos lillasyster Maria & Hasse

en dag i mitt liv/Familj
23 juni 2013

Midsommarafton och det är dags för vår härliga tradition att fira tillsammans med min lillasyster Maria och våra familjer.  I år var även mamma Maud och Peter med, jättemysigt att ha dem med! Även underbara Bente Gustavsen var med som vanligt och ett gäng kompisar till Hasses äldsta grabbar Max och Daniel. Hanna som är äldst hade mig sig egen familj för första gången, Tim har ju varit med förut förstås men lilla Mio 7 månader gjorde debut – hans första midsommar! 🙂

Det börjar egentligen redan i februari när de första frågorna från Hasse och Maria börjar poppa fram. Ni kommer väl på midsommar??  “ehh….”, då får man ställa om sig och tänka sommar och snabbt svara “ja absolut!” Ingen midsommar utan att fira med dom 🙂 Tror vi är inne på 9e eller 10e året nu.

Först börjar vi med lunch vid 12-13 tiden. Går sen iväg till midsommarfirandet vid Bromma Kyrka där vi fikar på champagne och kladdkaka, cheesecake, jordgubbar och kaffe samtidigt som det är dans runt midsommarstången. Och här just här när vi varit här någon timme eller så, så blir det lite muggigt väder och det känns som det ska börja regna. Det har hänt de senaste 3-4 åren och det är väl lite konstigt? Så dags att plocka ihop och tillbaka hemåt och fortsätta firandet. Solen kommer tillbaka, vi fortsätter mysa, skrattar, pratar, dricker vin och äter middag. Sen sitter vi kvar ute bland myggen till strax före midnatt.

Om det är fint väder, som det alltid lyckas bli på något märkligt vis. Även i år.

 

Till sillburkarna så passar Rice små melaminskedar toppenbra!

Ugnsformarna från Rice passar lika bra som uppläggningsfat såklart, här ett lila i storlek medium. De kommer in igen under juli månad. Den lilla rosa skålen är den minsta skålen i set om 4 st melaminskålar med lufttäta lock.

Den lilla turkosa ugnsformen

Maria fixar lunchbuffén

Hasse med drickaväskan

Jag, Filippa, Hanna, Mio, TIm, Peter, Maud, Maria, Bente och Hasse runt det stora bordet 🙂

Nubbevisor

min dotter Filippa <3

Ärvda stolar som har målats i turkost

Blomurna i plast från Rice, kommer snart hem igen till inreda.com

Lollo och Max

Supersmarrig cheesecake bakad av Hanna

Fick med hela ligan på bild! 🙂 Här är vi hela bunten nere vid Bromma Kyrka och midsommarfirandet!

Maria

Hasse

Robert

Bente, Hanna och Tim

Lollo

Kevin med småkusinerna Charlie och Victor

Supersöta Mio 7 månader, son till Hanna

Robert

Hasse fixar godaste grillspetten: Laxspett eller kyckling/fläskfile.

Honeycombs från inreda.com

Jag och Lollo! 🙂

Maria matar Mio. Tänk hon är faktiskt mormor till Mio 🙂 Eller ja bonusmormor heter det väl egentligen då det är Hasses äldsta barn Hanna som har fått en liten gosig en. Men hur sött är inte det!

Strax före midnatt åkte vi hemåt igen efter en suuuperlyckad och kalashärlig midsommarafton! Och vilken tur med vädret vi hade 🙂

 

14-årig son och fjortonårig webbshop

en dag i mitt liv/Familj/på jobbet
26 april 2013

Wiieeee! Hipp hipp hurra för Kevin idag som fyller 14 idag! Ojojoj vad åren går! Som alla föräldrar minns man det som det var igår barnen föddes… Men vilka härliga år vi fått uppleva med denna underbara lilla man. Kan inte smälta att han är fjorton nu.

Och det var när Kevin var i stort sett nyfödd (ja iallafall 4 månader) som jag startade inreda.com – så i år fyller även inreda.com 14 år! Bägge födelsedagarna känns helt omtumlande faktiskt!

 

 

Och apropå det, du är alltid varmt välkommen hit!

Vi har öppet måndag-fredag 830-1630 om du hellre vill handla på plats på vårt lager!

Vi har kunder här varje dag och vi älskar att träffa er ❤

Vi är ofta här mycket längre än så både vardagar o helger, så ring, chatta eller maila och fråga om dagens öppettider. Chatten finns överst i webbshoppen.

Adressen är inreda.com Tryffelslingan 12, Lidingö

 

Imorse var det grått och tråkigt så vad passade bättre än en snygg kaffestund på jobbet. Bricka från Tine K Home, vita keramikmuggar från Tine K Home med namnet Deli och de rosa underbara plastglasen från Rice.

Happy Lights och sittdynor från Tine K Home finns på lager.

 

Igår hade vi besök av Tanja Fylking och Helene Boman-Scheer som shoppade loss totalt. De skulle bara fika och kika lite och gick härifrån med stora shoppingpåsarna! 🙂

 

Satte ihop en vit Happy Lights snowball 35 bollars. Det var lite pyssel men efter de första två bollarna hade man fått in snitsen. Trycka ner glödlampan in i bollen samtidigt som man vrider den så det spricker upp ett hål och “dra lampan ut” igen fast den låses istället mot insidan av bollen. Smart och väldigt enkelt när man väl kom på snitsen. Boll nr 2 såg ut som en ihjältrampad innebandyboll och jag skratta så jag nästan dog men det var lätt att fixa till. 🙂

Just nu hänger ljusslingan i hörnet på mitt kontorsrum och där trivs den väldigt bra

Fick en superhärlig bild från min syster som köpt urnorna i plast från Rice, här i färgen mint och en small. Visst blev det färgglatt och somrigt!

 

För några dagar sen så fick jag besök av Eva på Rice som kom med present. Ååhhh så glad jag blev! Charlottes nya bok HAPPY HOME. En helt fantastiskt inspirerande fin bok. Så roligt att hålla den i sin hand. Det var inte länge sen jag satt i Charlottes kök hos henne i Odense, Danmark och kikade igenom utkastet på boken. En galet inspirerande bok och vi ska lägga beställning på den så ni kan köpa den hos oss. Den finns på engelska och danska men vi köper den nog bara på engelska. Önskar ni något annat så säg till! (finns tyvärr inte på svenska)

Ha en fin fredag och låt solen lysa på alla!

Lördagsmys

en dag i mitt liv/Familj
20 april 2013

Wow! Vilken härlig dag det blev idag! Vädret visade sig från sin bästa sida för första gången på mycket mycket länge!! ❤ Började dagen med äggfrukost på altan!

20130420-233627.jpg

Rice tallrikar i melamin, äggkoppar och melaminsked

20130420-233658.jpg

Snart på väg in till stan för en middag på stan!

20130420-233718.jpg

Vi skulle egentligen till vår favoritrestaurang Dharma på Valhallavägen men när vi kom in dit så hade de bytt både meny och inredning så efter en lång överläggning så reste vi oss och åkte vidare in till stan.

20130420-233734.jpg

Utanför Mood Gallerian

20130420-233752.jpg

Och in vidare till Vigårda Barbeque och äta burgare.

20130420-233822.jpg

20130421-001755.jpg

20130420-233909.jpg

I väntan på burgare med stekta grönsaker och fårost

20130420-234054.jpg

20130420-234105.jpg

Glaspelaren vid Sergels Torg var lila idag!

20130420-234117.jpg

Hemma så fortsatte vi med tårtkalas! Hann ju inte fixa tårtor igår kväll när Robert fyllde år så vi firade honom i två dagar istället 🙂 Tallrikarna är både nya och gamla modeller från Rice, det kommer 6 st nya mönster varje halvår så jag är nog lite av en samlare och har en av varje av alla de jag tycker är snygga! Riktigt kul faktiskt, det har blivit en skön hög sen 2005 när vi började med Rice.

Högen med tallrikar är perfekt när man har födelsedagsfester och massor med gäster, alla har olika tallrikar och håller lite koll på sitt eget. Förövrigt används de flitigt här hemma dagligen av alla i familjen, till frukostmackan, äggen, bullfat, grönsaksfat. Man blir glad av färgglatt till maten! Här hittar du de tallrikar som finns nu

Ny skola och ett nytt liv

Familj/Hemma
21 februari 2013

Filippa och jag besökte en ny skola inför skolvalet åk 6. Vi missade helt informationskvällen tidigare så jag kontaktade skolan för en träff och hon erbjöd Filippa att stanna kvar hela dagen om hon ville. Det ville hon och jag stannade såklart kvar jag också. Så det blev en lång skoldag 9-15 🙂

 

Lite spänd o nervös innan.

För ett år sen så kom det fram att Filippa har blivit mobbad väldigt länge i skolan. För att hon är stor, stark, egen vilja, vågar tycka till. Filippa är längst av alla (11 år och 170 cm) och stark. Filippa har ofta gått emellan när killar har bråkat, lyfter helt enkelt bort en av killarna. Filippa gick in och hjälpte till flera gånger men blev beskylld för att vara den som bråkade med killarna och fick skulden, jag fick några samtal hem om detta att hon var bråkig i skolan. Till slut så visste hon att hon får alltid skulden så fort hon gör något för någon annan och orkade inte argumentera emot. Lilla hon mot lärarna som visste bättre.

Hon fick ofta höra att hon var tjock och fet, det kom små gliringar här och där om hur man är och ser ut.

Någonstans i detta så har det skenat iväg och killarna har hela tiden utmanat Filippa och det har växt, till slut har det varit mobbing och 3 dagar före sportlovet förra året ringde en av killarnas mamma till mig och grät. Grät för att hon kommit in och sett vad 5 av killarna stog i ring runt henne, varav hennes son var en av dom, och gjort mot Filippa. Det hade blivit en sport att få Filippa att bli arg, för när hon blev arg då gällde det att springa! Mamman blev skogstokig och är en av de hjältar till föräldrar som faktiskt agerar och tar tag i saker när de ser något fel hända.

Filippa som långt före detta hände blivit mer och mer deprimerad, tappat tron på sig själv, flera gånger sagt att hon inte ville leva längre. Hon slutade ta sånglektioner, slutade på handbollen och andra aktiviteter, hon ville inte heller gå på fritids längre. Hon ville bara hem. Det smög sig på. Efter skoldagen så ringde hon och grät för att hon mådde illa, ville gå hem och vila. Hon har alltså stått ut så mycket hela dagarna så hon till slut när hon får gå hem, inte orkar mer. Hon har utåt sett i skolan haft ett skal där det sett ut som att hon kan ta all skit. När hon blir ensam och går hemåt så brister det, många gånger är de telefonsamtal hon ringt hem för att den har gjort så och den har gjort så.

Till slut brast det för mig och jag ringde återigen till fritids och ifrågasatte – finns det verkligen ingen på skolan som ser allt detta som Filippa berättar för mig! Den som jag anade kunde ha sett ett av bråken pga en sak Filippa berättade var dessvärre sjuk och jag fick prata med en annan på fritids, vi har ett långt samtal på en timme. Inom ytterligare en timme så ringer fritids upp och säger att en av mammorna kommer att ringa dig, hon försökte få tag i dig igår kväll efter hon varit här på fritids. Jag ringde upp mamman. Och hon grät. Jag grät och äntligen började jag förstå vidden i det hela. Allt det som Filippa försökt dölja och trycka undan även hemma när vi frågar hur det är.

Jag åkte direkt hem från jobbet, pratade med Filippa och vi bara satt och grät tillsammans i timmar och höll om varann och försökte prata igenom allt. Försöka plocka ihop den här trasiga tjejen.

 

 

 

En lång process med barnen, några föräldrar, kurator, rektor började. Trots att både vi och den andra mamman varit i kontakt med läraren, skolsyster och fritids och Elevhälsovårdsmöte var inplanerat med hela gänget, så tror jag inte att rektorn visste vad som pågick. När vi kom till mötet så gick det ut på att Filippa behövde specialundervisning. Hade svårt med vänner. Hade koncentrationssvårigheter. Att hon inte kunde läsa ett schema och det skulle göras ett schema med färger och bilder…?. Hela grejjen var så sjuk så när vi kom ut därifrån så fattade vi ingenting. De kan inte ha vetat vad som hänt??! Klart man har svårt att koncentrera sig på läxor när man mår så här och tänker på vad som kommer hända på rasten istället…

Vi begärde snabbt ett nytt möte där vi berättade hela långa historien om vad som hänt. De lät helt chockade, till o med Filippas lärare som vi varit i kontakt med och som även suttit med i mötet med alla 5 killar och några föräldrar. Vi försökte tillsammans ta fram en plan för att få det fungera bättre men det viktiga var tydligen för skolan att vi fick inte kalla det för mobbing. För då blir det väl rapporterat, vad vet jag, och det var väldigt olustigt.

De 2 första veckorna efter sportlovet så mådde Filippa illa och kände att hon skulle kräkas, hon kunde inte gå till skolan. Hon försökte några gånger, men vände hem igen och grät för att hon mådde illa. I en tid av vinterkräksjuka i skolan så kände vi att det kunde vara något sådant på gång så hon fick vara hemma men man kan ju inte hålla henne hemma hur länge som helst utan att hon kräks.  Efter 2 veckor med illamåenden utan att ha kräkts så ringde jag till husläkaren för att be om en tid, mest för att utesluta att det var något virus eller något. Jag anade ju att det var sviter från mobbingen men behövde hjälp. När jag berättade för dom att det kommit fram att hon blivit mobbad så blev det fart på dom och vi fick en akuttid.

Vår husläkare Susanne Saarinen var helt fantastisk med Filippa och undersökte men framförallt pratade om känslor och mobbing. Att hon mådde illa var ett tecken på stress. Att kroppen reagerar så, det är en naturlig reaktion och hon kommer inte kräkas. Som vuxen vet man att känslor kan sätta sig någonstans men som barn så finns inte den kopplingen, Filippa tog in det och försökte förstå. För att göra det lite lättare, och göra Filippa mentalt starkare för att möta dagen, så köpte vi åksjukeband till handlederna för att “ta bort” illamåendet. Vi kom överens om att jag skulle bjuda på frukost på sängen varje morgon för att blodsockret inte skulle vara i botten som också kan vara något att må illa för (den servicen älskade hon! :). Jag följde med henne till skolan första två dagarna och var med på lektionerna för att hon skulle känna sig trygg. I ytterligare några månader sen promenerade jag med henne till skolan varje dag det var kämpigt med illamåendet, för att få henne att tänka på annat på väg till skolan.

 

Det här var ett år sen. Det har blivit bättre, mycket bättre men såren sitter kvar och hon är inte nöjd med skolan och jag tror att hon blir påmind varje dag, tryggheten är rubbad och den finns inte där. Det lovades fler rastvakter, de gånger jag var ner fanns det inte fler, möjligen färre. Alla lärare skulle få reda på det som hänt så Filippa kunde känna en trygghet i att gå och be om hjälp av en vuxen om hon behövde det. Ingen som jag pratat med visste något.

Skolan har tyvärr inte någon fungerande plan för detta men det värsta är nog att de tror att de har det, de verkar helt övertygade om det och invaggar alla föräldrar i falsk säkerhet. Har man inga problem så behöver man inte heller fixa det. Lite så är filosofin.

När Filippa slutade tvåan och lågstadiet för några år sen så fick hon ett avskedsbrev från dåvarande läraren Jenny Zettergren. Det var så fantastiskt fint, varmt och kärleksfullt så det har vi ramat in som en powertavla. Det har suttit ovanför Filippas säng sen dess. Till slut så ser man det inte längre. För en vecka sen så läste jag det. Läste det på riktigt igen och tårarna bara rann. Den här tjejen som läraren pratade om. Den tjejen var förlängesen borta, och den här peppen och någon i skolan som ser henne på detta viset, det insåg jag att det har vi saknat så mycket! Jag bad Filippa komma och läsa. Hon läste och tårarna rann på henne också. Vi stod och kramades, länge. Vi förstod båda två då samtidigt att nu är det dags att göra något, så här som vi känner nu ska det inte vara. Så som det står i brevet, det är så det ska vara. Det är Filippas rättigheter.

 

 

Så var det då äntligen dags att besöka en ny skola. Vi hade redan hemma kommit överens om att om hon gillar skolan så ska vi försöka få in henne att börja redan efter sportlovet, om 3 veckor.

Filippa älskade skolan, deras arbetssätt och hon blev så väl mottagen av klasskamraterna! Efter några lektioner kom första sms.et (jag satt på annan plats i skolan då och väntade). Gosh, vilken lycka!!

 

 

 

Vi pratade med skolan om önskemål om att börja redan på måndag. Inga som helst problem och hon var väldigt välkommen. Vart vi än gick så kom det fram elever och presenterade sig för Filippa. När det i korridoren kommer fram en några år yngre kille, tittar upp en halvmeter på Filippa, sträcker fram handen och säger “hej jag heter Victor!” så smälter man ju totalt. Lärare var nyfikna, kom och fram och pratade, sken upp och gav Filippa massa pepp och välkomnande! Jag förstår att hon älskar den här skolan! De ser henne och hon är betydelsefull.

 

Nöjd tjej som inser att hon har tagit tag i sin situation och faktiskt hjälpt till att förändrat för sig själv!

 

På kvällen när vi kom hem, jag var så trött så trött, så mentalt slut efter att se att allt ordnar sig. Att se Filippa så lycklig och bekymmerslös. Det var många år sen jag såg henne så upplyft. Jag däckade i soffan och vaknade upp av att Filippa lagat middag till mig!!! DET har aldrig hänt! Hon hade även lagat middag till sig och sin bror. Vilket händer väldigt sällan. Och hon var så glad. Så oerhört glad!

Dagen efter så följde Robert och jag med Filippa till gamla skolan och meddelade lärare och rektor att det är Filippas sista dag idag, hon börjar ny skola redan på måndag. Den dagen var jobbig för henne. Ta avslut, säga hej då och berätta att hon byter skola. Jag vet att hon har haft några jobbiga timmar men hon inser att när det är över, då har hon lämnat allt detta jobbiga bakom sig och hon går vidare. Vi lämnar Rudboda Skola och går till Vittra Lidingö.

Älskade barn!

PS. först skrev jag inlägget för mig själv för att få ur mig och göra ett eget avslut. Filippa fick läsa det och tycker att vi ska dela med oss, för tänk om det finns andra barn som mår som hon gjort, alldeles i onödan.

Nu har det gått en vecka till.

Filippa har blivit en helt annan person, så mycket lyckligare. Och snäppet längre, det syns på hur hon går när hon sträcker på sig stolt. Hon mår bra och skrattar ofta.  På fredag 22/2 så är det exakt 1 år sen mamman i klassen ringde och berättade. I morse insåg jag även att det var den här veckan som var värst, upptrappningen innan jag fick reda på det. Alla ledsna samtal hem hela veckan varje dag efter skolan.

Varför bytte vi inte skola tidigare har jag ju funderat på hela den här veckan. Men samtidigt så var verkligen inte Filippa redo för det. Det har tagit så här lång tid för henne att reparera sig själv någorlunda, att ta sig mod att våga möta nytt i sitt liv. Jag har tidigare frågat flera gånger om hon vill byta, men nej inte alls, hon skakade alltid på huvudet och nej nej. Men allt förändrades efter att vi läste det fina gamla kärleksfulla brevet om Filippa från sin lärare 3 år tidigare. Då insåg Filippa att nu är det tid.  Och det ångrar vi inte en sekund. Så som Filippa mår nu, det är alla barns rättighet att må i skolan.