DOGartist Tanja Fylking & Body Fit Boot Camp

Igår hade jag en sån fantastisk dag men däckade i soffan tidigt efter träningen så blogginlägget låg lite på is. Men nu har isen smält och inlägget kommer upp : )

Förmiddagen bestod av lite mer fixande på lagret för att flytta ut varorna på vårt nya lager. Jag mår som en prinsessa som går runt och bara myser bland alla fina saker. Att äntligen få se dom på riktigt. Det låter kanske lite konstigt eftersom vi har haft dom här hela tiden, men med tanke på hur fasligt trångt vi har haft det så har vi fått ha mycket kvar i sina kartonger under ombyggnaden.

Vågas fina smycken blir upplockade från sina påsar! En njutning i härliga färger bara att se dom.

Vid lunchtid åkte jag in till Söder för att träffa Tanja Fylking. Tanja och Gert har ett företag som heter DOGartist med snygga, eleganta och stilfulla hundaccessoarer. Vi har ju sen tidigare Maria Montazamis kollektion med hundhalsband och koppel. Den kollektionen är ett samarbete mellan Maria och Tanja. Nu ska vi utöka sortimentet med hundbäddar. De är så fina, i trä med lejontass-ben a la rokoko och med massor av olika tyger att välja på.

Tanja på sitt kontor DOGartist

Taxporträtten från Lisa Bengtsson är en present från mig första gången jag var där. Nu har Tanja ramat in dom och se så fint det blev och vad bra de passar in!

Sen gick vi ut på Söder och åt en supergod lunch och fikade. Det var så trevligt, vi hade så roligt och vad det är skönt att få skratta åt härliga och roliga historier. Tack Tanja för en härlig långlunch med massor av glada skratt och business blandat!

Solen strålade över Mosebacke Torg och Söders höjder.

På väg hem igen så höll jag på att bli intryckt mellan en långtradare i filen bredvid mig och vi möter en brandbil i full careta och blåljus, som naturligtvis genade över den skarpa kurvan i mitt körfält. Haha herregud, jag såg hela livet flimra förbi på några sekunder. Jag har tänkt några gånger att i den där ombygget av vägen som är utanför TV4 mot Lidingö så är det lite hejvilt på vägfilerna och det måste hända en del där. Jo man tackar ja. Jaja lugnt iallafall sen men med hjärtat i halsgropen. Jag lever! Jippi!

Väl uppe på Lidingöbron så har jag helt plötsligt en civilpolis med blåljus blinkande typ 2 meter bakom. Va var kom han ifrån? Hjärtat i halsgropen igen. Shit vad har jag gjort nu då! Oops, förutom att köra lite för fort…? Men puh, det var bara väja undan så smet dom förbi på en utryckning in på ön.

Tillbaka på kontoret. I tryggheten. Jag och bilen 🙂

På kvällen var det dags för mitt 6:e pass av Body Fit Boot Camp. Jag hade hört talas om detta i något år men inte kommit mig för, men något flög i mig för några veckor sen och jag gick på 3 träningar för att testa.

Första gången trodde jag att jag skulle dö! Det var sååå jobbigt och jag var helt slut. I min hjärna trodde jag att jag var mer vältränad så man tar ju i som om man vore det, istället för att ta det lite easy första gången. Vinnarskallen slår på typ och förnuftet går ur. Men nu går det bättre och bättre för varje träning och jag dör liiite mindre varje gång.

Det är ojjjj… 12 år sen jag slutade spela handboll och sen har jag bara jobbat och jobbat och jobbat varje vaken stund. Så ett av mina mål med träningen är främst att se till att inte jobba så innerligt mycket. Ett annat av målen är såklart att må bättre, komma i form och våga sig ut i bikini kanske. Den sista med bikinin tror jag inte på, men att må bättre tror jag på 🙂

Body Fit Boot Camp passar mig jättebra då det är 2 fasta träningstider per vecka och varannan lördag. Jag måste helt enkelt infinna mig kl 18.30 tisdag + torsdag annars blir det ingen träning. Lee Skinner som driver det är engelsman och allt är på engelska såklart och det skojjas och alla har kul mellan övningarna. Vi tränar i grupp och Lee är allas PT. Mellan träningarna får vi online coaching på Facebook och mail, beroende på vad som passar. Hård, tuff träning men ett härligt gäng med tjejer och killar!

Så igår på träningen, så var det en journalist där för att göra ett reportage om Lee och Body Fit Boot Camp. Ohhh herregud så trött jag körde slut på mig själv. Vågade ju inte maska heller när man inte orkade.. : ) Man vill ju inte vara den enda på bild i tidningen, som just då ligger som en utslagen säl på golvet medans alla andra hurtar på… ja ni fattar.

Hade järnsmak i munnen och var svimfärdig efter, heliga kameler så trött jag var. Därav att jag somnade tidigt och inte orkade blogga igår kväll. 🙂