Sköna söndag, idag har det varit en dag när man har hunnit med mycket. Tyvärr inte allt man borde men mer än jag trodde iallafall. Började jobba tidigt och hann få undan en hel del ogjort.
Vid 12-tiden så kom äntligen solen!!!! Fantastiskt. Hela morgonen var det dimma och man hörde båtarnas tutor ljuda.
Vilken märklig väderhelg! Regn i fredags så man fick hoppsa mellan grodorna på vägen utanför. Vaknade på lördagen och fick en chock med 10 cm snö utanför. Tjock dimma imorse och sen solen som dök upp som gubben i lådan idag. Det var ju bara kasta sig ut i solen och passa på att njuta av värmen på altan!
♥ Heja våren, kämpa! ♥
Energikickad av solen så åkte jag in till jobbet för att turboflytta varor in på nya lagret. Efter en timme så hör jag massa konstiga ljud och jag inser att det är en stor fågel som har flugit in genom ett öppet fönster och hittar inte ut!!? Det kan ju låta banalt att fixa till men grejjen är att jag är extremt rädd för djur och fåglar. Insekter och spindlar är ingen fara men större saker med ben och hårigt eller fjädrar, jag dör. Det känns genast opålitligt och jag får panik. Helt ärligt jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Fågeln (en stor koltrast – minst en meter mellan ögonen låter det som ;)) får panik, viftar flyger och far in i rutan hela tiden, piper och kvider. Fågeln har panik. Jag har panik.
För er som får panik av vissa saker, ni vet vad jag pratar om. Hjärtat skenar iväg, bultar obarmhärtigt, andningen blir kaos, tårarna rinner och man blir alldeles svettig. Jag fattar ju att fågeln måste ut. Men hur sjutton då, inte kan jag göra något. Öppna fler fönster tänker jag inte göra med risk att det kommer in fler fågelkompisar och ska leta efter polaren Pär som är vilse. Ja ni fattar… 🙂 Och ett fönster var ju redan öppet och dit hittade han ju inte. Minimal risk att jag vågar mig fram till fågeln och öppna ett där han är…
Som tur är kommer min Robert som en riddare på en vit häst och räddar mig. Eller fågeln snarare. Han lyckas få ut fågeln till slut! Puh och fy vilken pärs. Efter det här så är jag heeelt sjöblöt av panikstressångest.
Fågeln vilar lite mellan panikflygningarna – jag zoomar, för så här nära vågade jag inte gå..
Måste från jobbet, dags att åka och fika med morfar för att lugna ner mig. ♥
Tar med mig mamma, hämtar morfar som är 94 år och superpigg & plockar upp Filippa på vägen ut till Elfviks Gård för en mysig fikastund. Vi bor bara ett stenkast från Elfvik ute på Lidingö, men ändå är man där ute alldeles för sällan.
Jag och GammelSten 94 år. Han heter Sten men när Kevin var liten så var Gammelmorfar Sten för långt så han fick bara ihop det till GammelSten. Och sen dess har han fått heta det för oss alla ♥ Fina pigga bästa morfar! Om jag ens är i närheten av att vara så pigg och frisk som han är vid 94 års ålder så är man lyckligt lottad!
4 generationer var vi som fikade. Min dotter, jag, min mamma och min morfar. Fint!
