Igår kväll fick vi äntligen upp taklampan i vårt kök! Som jag har längtat. Och väntat.
Väntat på att hitta det rätta bordet och rätta stolarna. I sååå många år. Var ska jag börja berätta…? Jo, jag är 43 år och har aldrig köpt ett eget köksbord. Jag har alltid ärvt eller lånat någon annans som blivit över “sålänge” tills jag hittar något. Det senaste vi hade var ett gammalt ellipsformat konferensbord ärvt från jobbet som blev över i en flytt. Så jobbig form på ett köksbord, så mycket yta i rummet som försvinner av rundade kantformen som man inte kan använda till något bra. Så jag irriterade mig mest på det. Och tyckte inte om att sitta i köket och äta alls.
Mitt liv är annars fullt av inredning, möbler och detaljer jag ser dagligen som slår knockout på mig och jag blir kär i magen så ofta. Men ett köksbord. Har aldrig någonsin i hela mitt liv sett ett köksbord som jag tycker är snyggt! Inte på någon blogg, inte på pinterest, inte på nätet, inte på någon mässa och inte i någon katalog hos leverantörerna. Okej att vara kräsen men det här kändes till överdrift. Inte ens några snygga köksstolar kunde jag hitta.
Jo en gång älskade jag ett köksbord jag såg! Första gången jag var hemma hos Charlotte & Philippe (som äger danska Rice) för en 6-7 år sen, i deras hem som var som ett slott – där stog världens snyggaste köksbord! Jag blev kär. Jag blev vansinnigt kär i hela deras fantastiska hus och my god hela miljön, det var som att komma till en saga och jag älskade bordet. Och det var första gången jag åt sushi i mitt liv, vid detta fantastiska bord. Har aldrig ätit en så god sushi efter det.
Charlotte berättade att det var en lokal snickare i danska Odense som hade gjort det. Och samma lokala snickare gör bordet som finns hemma hos Tine K i hennes hem. Så ja jag tror ni vet vilket bord jag menar. Men även om det var snyggt så passade det inte hemma hos mig. Varken i stil eller storlek, deras var för typ 16 personer. Och lokala snickaren i Odense kändes lite för långt bort för mig. Bordet var sååå rätt. Men inte hemma hos mig i mitt radhus.
Som om det inte vore svårt att hitta köksbord. Samma problem med köksstolar. Vill ju att det ska vara ett bord som passar till snygga stolar. När jag föll pladask för Tolix och Eames och köpte en av varje för att testa som köksstolar så föll det inte mannen i huset, osköna och osnygga var utlåtandet. Vi har en regel här hemma och det är att jag bestämmer hur det ser ut så länge jag fixar, renoverar och donar. Okej, osköna kan jag hålla med om. Inget man sitter på långa middagar. Säger jag som har en Tolix som arbetsstol och sitter flera timmar varje kväll men ändå. Snygg är den iallafall! Men när det gäller köksstolar så måste jag ju köpa något som även han gillar, så han vill sitta länge i köket och äta, mysa och prata. Ja ett vanligt vardagsmiddagsliv ni vet. Utan nån som gnäller 😉
Men så en dag så lyckades både jag och Robert fatta tycke för samma stol och samma bord. NU pratar vi kors i taket! Big time. Och förra helgen åkte vi ut till Ikea och shoppade loss på både bord och stolar, skruvade snabbt ihop dem och jag trivs som fisken i vattnet. Bordet Stornäs utdragbart med 2 iläggskivor (201/247/293 ) och stolarna Nils med svarta ben och vit klädsel. Allt från Ikea. Så här i efterhand måste jag säga att jag ääääälskar djupet på bordet, 105 cm. Känns som man är på restaurang för det är så stora ytor mellan alla och man får plats med så mycket skålar, kastruller och prylar på bordet utan att känna det som man sitter i en flygplansstol och trängs.
Och nu då till pricken över i! Taklampan som jag längtat efter i flera år att sätta upp! Ända sen vi första gången fick hem Tine K Home till inreda.com för 4 år sen så har jag suktat efter ett kök att sätta upp den i. Och nu. Äntligen. Nu är den där 🙂 Tine K Home Taklampa vit XL i silke
(veckan innan nya lampan kom upp 🙂
Sa jag att jag var nöjd med mitt kök nu? 🙂
Vad fint det blev!
Känner igen mig i jakten på den “perfekta stolen” och vi provade också Eames (med träben) och de är ju sååå fina i alla fall på bild. . .Tyckte dock då vi provsatt (framför allt min man som är 193) att de var så låga. Såg ut som en leksaksstol då min man provsatt. Jag som bara är 160 satt dock helt ok. Märks att de är designade för många år sen då människorna inte var lika långa som idag.
Mysigt det blev i köket!!
Tack Lotta! 🙂 hihi vad jag fnissade när jag läste din kommentar, för det är ju precis så det är här också. Han är 190 lång och stolen försvinner liksom under den där långa kroppen 🙂