De varor som inte såldes på utförsäljningen precis efter konkursen gick iväg på en konkursauktion på nätet hos ett företag som tar hand om konkursauktioner. Auktionen avslutades i måndags och allt hämtades ut av vinnarna i tisdags. Jag har ju ingen del i detta alls och vet inte alls vilka och vem som köpt. För er som varit inne och kikat på auktionen så blir man ju så förvånad att allt möjligt går på auktion, men det är ju bra att det kommer in pengar till konkursboet så jag blir glad!
Angående detta så måste jag berätta om en sån knäpp grej som hände min lillasyster Maria igår, så hon får gästblogga lite här =)
“Blir tipsad om ett nytt fik lite längre bort och jäktar dit för att kunna hinna njuta av solen som visar att sommaren faktiskt är här.
Ingen kö, tittar på klockan och inser att klockan är en bit över tolv. Ruschen är kanske över, tjejerna som jobbar verkar stressade och alla sallader är redan slut. Ställer mig i den korta kön och väntar på min tur. Väl framme inser jag att mesta är slut. Medan tjejerna jagar runt och (tror jag) försöker få koll på vad som egentligen finns kvar faller min blick ner bakom kassan. Massor av Rice-tallrikar, muggar, brickor, skålar står där i en färgexplosion och tittar mot mig. Får en flashback, oj vad många gånger man ätit på likadant och så mycket vi sålt genom åren av det. Man blir verkligen glad av det inser jag där jag står utifrån och tittar på det! Bra val av oss!
Eftersom tjejerna rusar runt skenar mina tankar iväg ’de kan inte ha köpt det nu, det är för många olika säsonger, det känns inte som det är genomtänkt vilka de har eller mot hur det ser ut här inne, det passar men är inte genomtänkt, kan de ha haft ett café innan också kanske?, fanns dessa på vår 4-dagarsutförsäljning? – nej, det är för gamla modeller för att vi ska kunna haft dem då’. Ser att en tallrik med rosa tomtar står vid sidan ’Va lustigt, vi hade ju också sådana, har för övrigt en hemma, märkligt att ha den mitt i sommaren men kanske därför ligger den åt sidan’. Tjejen kommer fram och beklagar att allt är slut men mackor kan ordnas. Tar en macka och grönt te. För mig är ändå te det viktigaste. Hoppas innerligt att hon inte kommer säga att de inte har grönt te. Hon fyller upp ett glas på trendigt café vis och ställer fram en låda. Jag hoppar till. ’Va sjukt! Vi hade dessa lådor på inreda, men måste varit länge sen de fanns till försäljning. Kan vi ha sålt ut allt från personalrummet, nej det verkar ju galet’. Hinner tänka ’om Tala Wee teet i den svarta påsen finns i den är det garanterat vår’. Hoppar till ännu en gång när jag ser att det svarta Tala Wee ligger där i mitten. Tjejen sträcker fram lådan och jag vet förstås exakt vilken jag ska ta, i vilket fack min favorit ligger. Det var ju jag som för en tid sen lade dit påsarna för jag är den enda som dricker te på inreda.
Helt plötsligt känns allt helt absurt och makabert – jag står och köper vårt eget te och kommer troligen få mackan serverad på en av våra tallrikar. Eller kan det stämma, kan det vara så att det är en slump… förvirrad kliver jag ut i solen, slänger mig ner i en däckstol och firar upp telefonen ur väskan i farten. Måste ringa min syster! Förvirrat berättar jag och min syster exploderar i en skrattsalva. Det kan mycket riktigt stämma, dagen innan har budgivningen slutat och alla har hämtat sina saker, så caféet måste ha köpt dessa. Förklaringen gör att allt landar i mitt stackars huvud och faller in i skrattet med tårarna sprutandes. ”
Det är så galet alltihop. Och återigen, för att se positivt på det, om jag får abstinens så kan jag ju faktiskt åka dit och äta på våra gamla tallrikar och känna mig som hemma!
